Utsikt och ..Utsikt!
En havsörn cirklar långsamt runt över utsiktsberget. En mindre fågel, det ser ut som en tärna, gör ständiga aggressiva utfall medan örnen majestätiskt flyttar sig utåt, mot Bråvikens strand. De nykläckta ungarna ligger någonstans i en skreva bland klipphällarna. Tärnan, nybliven mor, ser ut att vinna tvekampen med rovfågeln trots sin ringa storlek. De båda antagonisterna har nu seglat ut över vikens solblänkta vatten.
Den här gången sitter jag och skriver på en utlöpare från bergsknallarna i Kolmården mot Bråviken någonstans halvvägs ut mot Östersjön. Det är stilla där jag sitter. Mot solen ser jag ett moln av knott som för en kort stund nästan döljer de vindpinade tallarnas spretiga armar. Knottens intensiva surrande, som nästan känns i hela kroppen, ersätts av en humla som upptäckt ett stånd av fackelblomster alldeles intill. Den bulliga insekten ger ifrån sig ett förnöjsamt brummande medan den envetet rör sig runt de blålila blommorna. Ljudet blir intensivt i tystnaden och jag påminns om den gamla myten, att humlor inte borde kunna flyga eftersom den har helt fel egenskaper. Men det vet inte humlan, så den flyger ändå.
Det är så klart alldeles fel. För sådär tio år sedan kom brittiska forskare på att det skapas ett särskilt undertryck som ger lyftkraft när humlans – och för övrigt de flesta insekters – vinge viks vid nedslaget. Det kallas fördröjd vikning på fackspråk.
Som ni förstått producerar jag den här utgåvan från Sverige. Den ska tryckas i natt, i Kalifornien och i Connecticut och större delen av materialet har förstås sitt ursprung i Amerika. Var jag befinner mig just nu spelar inte längre så stor roll. Vi redigerar och planerar innehåll via säkra servrar online och de slutliga tryckfilerna skickas upp av mig till servrar på tryckerierna senare i natt.
Nu, i mitten av vårt 141:a år känns det så här i backspegeln lite med Nordstjernan som med humlan. Då en gång, den gång, jag först mötte Alvalene P Karlsson på tidningens kontor i Brooklyn (1985) talade hon om en utredning svenska staten gjort om de svensk-amerikanska tidskrifternas framtid i slutet av sextiotalet. Det var efter att Svenska Institutet som ursprungligen arbetat mycket med just Amerika lagt om sin verksamhet för att ägna sig åt mer exotiska platser och SIS (Swedish Information Service) lagts ned eller gått upp i UD:s organisation. SIS hade tidigare på olika sätt varit en stor hjälp för de svensk-amerikansk tidskrifterna och svensk-amerikanen ansågs vara en viktig mottagare av Sverigeinformation.
Dåtidens utredare kom fram till att de aldrig kunde överleva utan att man borde stödja tidskrifterna i Amerika (då något tiotal överlevande) med ett pekuniärt engångsbidrag för att låta dem “läggas ner under värdiga former.” Så blev aldrig fallet. De flesta har somnat in men, tiderna har också förändrats:
- De av UD fullt bemannade generalkonsulaten i USA har visserligen lagts ner men i gengäld har representanter för näringsliv och samhälle med lokalkännedom och ofta stort engagemang tagit över. Vidare har ambassaden de senaste åren lagt mycket stor vikt vid att åter igen väcka liv i de historiskt goda relationerna med svensk-amerika. Det började redan under ambassadör Jan Eliasson, mest på basis av hans eget livliga intresse och enorma kontaktnät. Under ambassadör Jonas Hafström, som i år återvänder efter sex år i Washington, har UD:s nya riktlinjer blivit tydliga. Sveriges ambassadör i USA har synts och träffats på fler traditionella evenemang än någonsin tidigare.
- Likaså har Amerikas enda kvarvarande klassiska emigranttidskrift – det är vi det. Nordstjernan. Din tidning – börjat växa igen. Starkt. Vi flyger vidare. Vi har aldrig nått så många—förvisso i stor omfattning genom nya kanaler men de senaste fyra till fem åren har också den tryckta upplagan ökat. Den utvecklingen kan vi tacka en trofast läsekrets för. Varmt tack ni alla som stått fast och spritt vårt namn.
När det gäller nya kanaler har vi fått ett enormt gensvar. För att nå ut till fler och utan alltför stora distributionskostnader var vi tidiga med att söka oss ut, både på internet, inom sociala media och med nya uttrycksmedel som film. Med de stora, twitter och facebook, har vi numera nämare 50,000 vänner och de filmer vi producerat har nått en publik på långt över 100,000 tittare. Våra filmer med Guy Clarke från första säsongen av TV-serien Allt för Sverige har varit enormt uppskattade och samarbetet med Guy har varit både inspiration och glädje. Mest uppskattat har ändå filmen om tidningen blivit som hittills setts av 60,000 tittare (den nås via websidan, nordstjernan.com eller på youtube.com/nordstjernan om du inte sett den). Det blev möjligt, i begynnelsen och fortsatt genom en ung “digital trollkarl” från Göteborg som varit en del av Nordstjernans familj nu i sju år, Anders Hallsten, och ifråga om film en energisk, kunnig ‘intern’ och arbetskamrat, Hanna Aqvilin. Det nätverk av kollegor och mer eller mindre fasta “stringers” som bidrar till innehållet gör att sådana extra insatser får fullt genomslag, så Eva, Olle, Ulf, Ulf, Valorie, Leif, Ted m.fl.: Det har onekligen aldrig varit roligare under min tid som utgivare! Det känns härligt och humlan flyger vidare.
Få kommentarer har glatt mig så mycket som då vi fick följande från Kenneth T. Jackson, Professor of History at Columbia University och Editor-in-Chief, The Encyclopedia of New York City:
Over the past century and a half, more newspapers were published in New York than in any other city in the world, in large part because of the huge foreign-born community and the variety of publications that the different ethnic groups spawned. Most had a brief and almost ephemeral life, but Nordstjernan has been remarkable for its long life and high quality. It not only helped Swedish immigrants adjust to life in a new world and a giant city, but it set a standard that other newspapers worked hard to emulate.
Vi gör uppehåll med det tryckta nu under augusti—inte för semester men för att komma upp med nya ideer, om innehåll och inslag som passar vår ganska brokiga favoritläsekrets.
Nordstjernan is entering its summer hiatus with this issue, not for vacation only but to regroup and prepare for another season of fun leading up to the Holidays—wishes, thoughts and ideas on future content are more than welcome, write me at editor@nordstjernan.com and write ‘Reader suggests’ in the subject or write me at Nordstjernan, Box 1710, New Canaan CT 06840; we’ll do what we can to meet every realistic suggestion from you.
Back in September!
Ulf Barslund Martensson
Originally published in Nordstjernan in print July 30, 2013
A Swedish summer at its best.
View of the Bråviken Baltic inlet from "utsiktsberget."
|
The Editor & Publisher
Inte som andra bloggar.... this entry will be sometimes in Swedish, sometimes 'på svenska' - Just så händelsrikt är livet som utgivare av Amerikas äldsta och numera enda Svenska tidskrift.
Här ovan poserar jag “on location” kl 6 på morgonen i Minneapolis St. Paul för två år sedan. Henrik Olund tog bilden som förberedelse för en porträttbild av Vice President Walter Mondale. (Det var en bra intervju med en bra person) Jag skriver sällan med byline i Nordstjernan men jag är alltid ansvarig för innehållet, även om jag inte alltid håller med om allt.
(PS. Intervjun med Mondale hittar ni på nordicreach.com DS.) |