Är svenskar rädda …
.. för trygga? Frågeställningen dök upp i samband med att vi fick information om ett event i San Francisco den 15 april (som presenteras här: http://tinyurl.com/coz6j6q|[Are Swedes too Safe?])
Vi lyfter på hatten för en orädd man med mycket känsla och förmågan att väcka mycket känslor:
Naturligtvis kan man aldrig vara för trygg. Samtidigt blir din reaktion på frågan beroende av var du vuxit upp. Som amerikan tänker du i termer av sådana katastrofer som Columbine eller nu senast i Newtown, du tänker på det meningslösa oförståeliga våldet, ondskan som i endast begränsad omfattning drabbat Sverige. Som svensk tänker du i termer av det kollektiva ansvar samhället, staten erbjuder eller ibland påtvingar den enskilde. Ett kollektivt ansvar som tar ifrån individer kraft och kanske också initiativ.
Svenskar som landat på den här sidan Atlanten är mer orädda säger de flesta som varit här en tid. I så fall får David Eberhard’s föredrag den 19 april mer drag av ett väckelsemöte i södern. Och ändå intressant för… var går gränsen mellan förmyndarskap och omsorg om den enskilda?
Många orädda svenskar har under åren jobbat med din tidning. Nordstjernans historia är, som många vet, kantad av färgstarka profiler som gjort utgivningen möjlig. Det är i år 40 år sedan Gerry Rooth pensionerade sig. Han var en trotjänare på tidningen, började redan på 20-talet under Charles Johansen, son till en av grundarna och likaså en viktig person i vår historia. Gerry betydde allt under 50-och 60-talen men hade sin storhetstid dessförinnan. Vi kommer återanknyta bekantskapen med Gerry i nästa utgåva.
Inspirationskälla, påläst ögonöppnare, orädd ... Ulf Nilson!
Under min tid – i en eller annan form 28 år nu i sommar – har få betytt så mycket som vår definitivt orädde kolumnist Ulf Nilson. Som inspiration, ögonöppnare och, då och då, nagel i ögat. Världsmedborgare, konservativ i frågor som gäller samhälle och stat men liberalare än de flesta i sin människosyn. Samtidigt, ja, som Juttan, Christina Jutterström, kortvarig chefredaktör på Expressen (som gav Ulf sparken från tidningen) kanske skulle sagt, han kan vara en “svår jävel” men ack så professionell. Hon glömde kanske det senare, hennes tid blev kortvarig medan Ulf återanställdes omedelbart efter att hon lämnat efter ett år på sin post. En av Sveriges och Nordstjernans mest lästa skribenter är inte svår, han är sin egen.
Ulf är påläst, kunnig, berest och ett vandrande uppslagsverk över nutids-historia. Och, en vänfast “grabb” som ställer upp för dig, dem och det han tror på i alla väder. Det här senare kommer kanske från bakgrunden—uppvuxen i Slöinge, några mil utanför Falkenberg där pappa var stenhuggare, sedermera ombudsman för facket. Han bestämde sig tidigt för journalistbanan och blev volontär på Falkenbergs Tidning. Året var 1949 och efter bara några månader blev han avlönad och började skriva ..för två öre raden. Har man bestämt sig så har man.
Efter några år på landsortstidningar landade han jobb på Åhlén & Åkerlunds förlag och tidningen Se varifrån han skickades ut för att rapportera om Ungernrevolten 1956. “Jag var yngst och ingen annan vågade väl,” säger han själv om det stora uppdraget. Han är orädd världsreportern och han skriver vad han tycker utan omsvep.
Det är nog vad som krävs när man skriver om allt från Ungernrevolten, avrättningen av Lumumba i dåvarande republiken Congo, jordbävningar, krig och katastrofer, till undre världen i Stockholm, undren i Asien, med mera, med mera… listan över världshändelser Ulf rapporterat är längre än för någon annan nu eller sannolikt någonsin levande svensk journalist.
Nordstjernan skrev om hans ankomst till New York. T Edvard Karlsson, Värmlandsfödd make till Alvalene P. Karlsson, fångade den unge nye korrespondenten från Expressen efter hans ankomst 1963 för nu femtio år sedan. Själv fick jag kontakt med Ulf genom en av våra läsare, Bengt Fast, som tyckte vi behövde en stark, oberoende röst.
Visst gjorde och gör vi det. Minns att de fullständigt objektiva sanningarna är få i nyhetsströmmen. Genom att ge röst åt flera åsiktriktningar vill Nordstjernan låta läsaren själv bestämma sin sanning. Det är ju själva grunden för beteckningen oberoende liberal. Tidningen Expressen har f.ö. varit både liberal och oberoende—liksom Ulf, som har en alldeles unik förmåga att få oss att tänka om, tänka till eller tycka till, vare sig vi håller med eller ej.
Han började skriva ganska snart efter att jag blivit fast bosatt i landet men innan jag börjat dagligen engagera mig i tidningens framtid, form och innehåll. Ulf är orädd på det mest osvenska vis; han säger vad han tycker. Han har varit politiskt inkorrekt nu i närmare 65 år med en osedvanligt vass penna. Att spendera en kväll med Ulf är som att resa i tid och rum. Du joggar med Olof Palme i Kyoto under statsbesök i Japan, går sida vid sida med Martin Luther King Jr., droppar ner i stridszoner i Vietnam eller besöker någon av de fyra presidenter Ulf själv besökt i Vita Huset.
Han har just fyllt år ‘grabben’. Vi lyfter på hatten för en man med mycket känsla som alltid haft förmågan att väcka mycket känslor.
Ulf Barslund Mårtensson
PS. Det finns en framsida till den svenska tryggheten. Tryggheten i folkhemmet, från vaggan till graven gör att ingen behöver bekymra sig över hälsovård, dyra försäkringsavgifter eller utbildning—allt finns serverat som något självklart och gör att fler har mod att ta risker och möjlighet att få kompetens till att genomföra våghalsiga ideer.
PPS. Det David skriver om i sin bok handlar om den mer onaturliga rädsla som skapats av regler och lagstiftning i Sverige. Han ser ett paniksyndrom” i landet där i hans tycke ofarliga företelser väcker krav på förbud i “trygghetsnarkomanins” kölvatten. New York’s Borgmästare Michael Bloomberg vill förbjuda super-sized sodas över en viss storlek att serveras på stadens snabbmatsrestauranter. Allt för att minska onaturlig övervikt. Rätt eller fel? Själv skulle jag aldrig drömma om att dricka en liter Coca Cola. Men många gör det och ska då samhället reglera för att minska konsumtionen och därmed följder i form av sjukdomar, diabetes, övervikt? Var går gränsen för var samhället eller staten ska låta individen få förstöra sitt eget liv? Och, vem betalar? För det är ju ytterst det det handlar om.
Ulf Nilson photographed visiting "his" New York. Photo: Henrik Olund.
|
The Editor & Publisher
Inte som andra bloggar.... this entry will be sometimes in Swedish, sometimes 'på svenska' - Just så händelsrikt är livet som utgivare av Amerikas äldsta och numera enda Svenska tidskrift.
Här ovan poserar jag “on location” kl 6 på morgonen i Minneapolis St. Paul för två år sedan. Henrik Olund tog bilden som förberedelse för en porträttbild av Vice President Walter Mondale. (Det var en bra intervju med en bra person) Jag skriver sällan med byline i Nordstjernan men jag är alltid ansvarig för innehållet, även om jag inte alltid håller med om allt.
(PS. Intervjun med Mondale hittar ni på nordicreach.com DS.) |