Det blåser kallt i Sverige idag…
Vi har haft vårt EU-val och jag sitter med en tom känsla i kroppen. Där jag bor och arbetar så röstade ca 25 procent på Sverigedemokraterna. Partiet med de främlingsfientliga åsikterna, bland annat. Hur kommer höstens riksdagsval att se ut? Kommer de få ¼ av rösterna? Kommer de få makt att besluta i huruvida vi ska fortsätta vara ett öppet eller stängt samhälle? Kommer vi om några år ana en tid som påminner om 40-talets Europa? Gud bevare oss från det!
Hur är vi mot varandra? Vilka fördomar har vi och vad flyger genom huvudet när vi möter människor som inte ser ut som vi, klär sig som vi, eller talar ett språk vi inte förstår? Du som bor på andra sidan jorden kanske tänker på ett annat sätt än svensken som blev kvar på landbacken och inte var tvungen att vara öppen för det nya, flexibel och anpassningsbar. Jag tror det om dig och jag tänker att varje svensk borde få göra en resa utanför landets gränser just för att få vidgade vyer och nya intryck.
Så landar så klart frågan i mitt eget knä… Som kyrkoherde för Svenska kyrkan i Klippans kommun i Skåne. Vad kan jag göra så att ungdomarna inte sätter skygglapparna på och skriker efter invandraren? Jag tror vi kan göra mycket, men jag kan inte göra något själv. Alla döpta är kristna vilket innebär att vi döpta är kyrkan. Inte bara dom som arbetar här. Du och jag och alla andra som fått håret vattenöst tre gånger och med löftet om att Gud är med, vi har ett ansvar att älska varandra. Möta vår nästa med respekt och när fördomen flyger genom huvudet, ta tillbaka den och omvärdera. Arbeta med dig själv och se på omvärlden med mildare ögon. Jesus är vår förebild i detta! Älska din nästa som dig själv, uppmanar han oss. Lätt att säga, kanske svårt att göra… Men vi får lov att öva ständigt. Varje dag ger oss möjlighet att göra något gott för andra. Den glädjen ger ialla fall mig stor tillfredsställelse.
Vinden som blåser över vårt avlånga land blåser också i resten av Europa. Vi lovade ju att aldrig glömma men människans minne är visst kort. Kärleken får vara motpolen för så länge kärleken lever så ges ondskan mindre utrymme att verka. Sverige firar sin nationaldag den 6 juni. Jag ska nationaldagstala. Talet i år kommer handla om varje människas lika värde. Jag vägrar att acceptera något annat! Talet kommer handla om ett öppet Sverige med plats för många oavsett nationalitet, hudfärg, språk eller religion. Olikheten är mångfalden och tänk så fattiga vi skulle vara utan den!
Det blåser kallt i Sverige idag… men jag tror och hoppas att vindarna vänder och vi orkar stå emot.
Med önskan om en fin juni!
Pernilla H Olsson
(This column originally ran in Nordstjernan in print in early June, 2014)
|
Präst i Kalifornien
Pernilla Håkansdotter Olsson är kyrkoherde för både Los Angeles och San Francisco sedan sommaren 2011. |