‘Här är Jag!’
Symetriskt och systematiskt, varv efter varv efter varv. Lugnt och stilla men med målmedvetenhet och vetskap att det handlar om överlevnad. Mönstret träder fram och bildar en säregen och fantasieggande geometri. Det är spindeln som bygger sitt nät. Noggrant och efter liknande mönster varje gång. Själv bor den i ett endast ett litet hörn och nätet får fånga spindelns mat och kanske också markera revir. Här är jag, här bor jag. Det här är mitt liv!
Kanske påminner det oss om något. Ja vi är ju inga spindlar men vi bygger liksom den våra nät. Inte heller lika vackra alltid Men sannerligen lika sköra, ett nät av oss byggt av det finaste material och de bästa byggstenar vi kunnat hitta. Ett nät av vänner, familj, arbete, bostad, trygghet, meningsfullhet, tro och så vidare och så vidare…
Ett nät som markerar; HÄR ÄR JAG, det här är mitt liv. Och lika enkelt som vi själva med trasan eller dammsugaren snabbt kan eliminera spindelns när, spindelns fasta punkt i livet, på samma enkla sätt kan pallen under våra egna fötter ibland slås bort och vi förlorar fotfästet och delar av det nät som vi ägnat kraft och omsorg åt att bygga upp. Vi står plötsligt utan grund, under oss gapar en obeskrivlig tomhet.
Självsäkert säger Mose till sitt trötta folk: Om du frågar efter Gud av hela ditt hjärta och hela din själ, skall du finna honom.
Trösteord i själens mörka natt när fotfästet försvunnit och kampen handlar om att hitta nya förhållningssätt i livet. Slicka sina sår och få dem att läka till synliga ärr.
Det händer ju oss alla mer eller mindre då och då att livet faktiskt blir svårt att leva, och ibland till och med att överleva. Byggstenar rycks osystematiskt bort i vår trygghet och nätet runt om oss blir ostabilt och fallfärdigt. Och vi ropar…förtvivlat och innerligt. För i tomheten så frågar vi inte längre, utan vi ropar, desperat…: ”Så kom då Gud och rädda mig”. Och rösten som vi längtar efter att höra hör vi inte utan det vi fylls av är tomheten och pulsens ekande i kroppens tomhet.
Alla har vi vår egen fotpall och sociala nät, det ger oss trygghet och mening.
Framför mig ser jag så Mose. Han står där och försöker få sitt älskade folk att förstå att vad som än händer så SKA inte Gud överge dem. De längtar ju efter honom, frågar efter honom. Löftet och förbundet finns ju där och kommer så alltid att finnas där…
Och så tar Mose ett kliv ut ur historien och in i vår egen tid, in i detta rum. Med samma glöd OCH förtvivlan försöker han sätta ord till vår längtan efter helhet i livet. Ord väller ur hans mun, och vi kan uppfatta delar av vad han säger; ”För att leva idag, ja för att orka leva idag, så måste vi hitta ett mönster som är hållbart. Ett mönster av trygghet som håller i er egen verklighet. Ett mönster som håller även efter det att fotpallen inte längre bär upp dina fötter. Han ber oss att fråga oss själva, vad och vilka som är grunden för dig och mig. Vad består när nätet är raserat och det gör ont att leva? Svaret så givet men inte alltid så lätt att säga…
Gud - så nära men långt borta, så välkänd men så okänd. Föremål för årtusendens människors klagan och längtan, djupaste kärlek.
Mose gör det enkelt för oss. KOM TIL L GUD, säger han. Kom tillbaka, gång på gång på gång. Tröttna aldrig att fråga efter honom, tröttna aldrig att söka Gud, sluta aldrig lyssna på den röst som talar inom dig. Tröttna aldrig att längta, med hela ditt hjärta…Gränslös kärlek till dig och till mig.
Enkelt men så ofattbart. Och kanske är det just enkelheten, i förtvivlans rop ”så kom då Gud och rädda mig” som Gud är så nära.
Guds löfte finns inte bara i dåtid utan i allra högsta grad i nutid, idag, här och nu, du som omsluter oss på alla sidor, vi är helt i din hand.
Den kunskapen är för djup för oss, den övergår vårt förstånd... Men likväl så ger den mig trygghet, framtidstro och förhoppning om att mitt nät håller och bär när allt annat brister. Att Gud hjälper mig väva livets trådar och varsamt laga de trasigheter som faktiskt sker då och då i det vi kallar livet...
Varma hälsningar
Pernilla Håkansdotter Olsson
Kyrkoherde/Reverend
Church of Sweden LA
1 comments:
Yvette | January 11, 2013 hejsan martin, ni reser ju runt lite f6verallt i svregie som jag har uppfattat det, och jag skulle ge4rna vilja att du,sara och simon besf6kte blekinge, i ronneby eller karlskrona, skulle vara riktigt kul att fe5 tre4ffa er och ta en bild, och det skulle vara uppskattat av me5nga, hoppas jag fe5r svar fre5n er, och gillar ide8n, kram pe5 er alla!
|
Präst i Kalifornien
Pernilla Håkansdotter Olsson är kyrkoherde för både Los Angeles och San Francisco sedan sommaren 2011. |